Varför? Varför? Varför? VARFÖR?

Det är den jävla frågan! Är sjukt ilsken och har fett med ångest.

Alla dessa jävla äckliga tankarna, dom tar kål på mig!

Suttit och gråtit som ett litet barn och dampat sönder totalt, Har slagit sönder hela höger handen. Smart Marie!

Så nu är den blå och svullen. guldstjärna till mig.

Knakade i handleden när jag slog sista slaget rakt in i väggen, och nej våra väggar är inte mjuka. Svullet, Underbart!

Jag hatar dessa jävla tankar, dom får mig att må dåligt. Men som vanligt så säger jag inget, håller allt för mig själv! För ensam är stark, eller?

Jag är väl den där glada och spralliga tjejen utan några som helst problem utåt, men innuti är det helt KAOS! Jag är väl den tjejen för eran skull, varför? för om ni mår bra så "mår" jag oxå bra!

Och nej, jag sitter inte och tycker synd om mig själv, men jag önskar inte ens min värsta fiende detta helvete.

Jag har det endå bra ställt så varför klaga? Men om man inte mår bra i sig själv är det tamigfan bara att bita ihop och se glad ut, sen får man stor dampa när ingen ser. Är det sånt som kallas självdestruktivt beteende?

Jag vet inte, och helt ärligt så bryr jag mig inte heller.

Visst fan finns det stunder när jag mår bra, riktigt bra. Men dom är väldigt sällsynta, jag vill ha fler sådanna. Varje dag. MINST!

Om jag kunde vrida tillbaka tiden, till då, när man inte hade dom problemen, utan allt var ett enda stort lyckorus! Jag saknar, något så grymt mycket saknar jag det! FANFANFANFAN!!!

Nej, slut för idag!

hejdå!